måndag 4 februari 2013

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Författare: Jonas Jonasson
Genre: Humor, historia
Sidor: 404
Förlag: Pocketförlaget (Tack för boken!)
Serie: -
Utgivningsår: 2010
Originaltitel: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Översättare: -
Övrigt: Passar de flesta åldrar


(Beskrivning från Adlibris)
Handling: Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt.
Pompa och ståt väntar, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver ut genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann handlar om en månadslång jakt genom Sverige på Allan och hans nyfunna vänner. Men boken är också en resa genom 1900-talet - den oändligt sorglöse Allan Karlssons livsresa.
Hur kommer det sig egentligen att Allan äter middag med blivande presidenten Truman? Och får lift med förre premiärministern Churchill? Och åker flodbåt med ordförande Maos unga hustru? Eller för den delen att han tillbringar flera månader med att vandra över Himalaya?
Trots att Allan är fullständigt ointresserad av politik och religion tycks han ha påverkat de flesta av det förra seklets stora händelser i världen. I hundra år gjorde Allan Karlsson världen osäker, bara genom att vara. Och nu är han lös igen.

Omdöme: Efter att ha hört mycket gott om boken och folk säga att den skulle vara väldigt rolig, så hade jag förstås stora förhoppningar om den och började läsa boken med en positiv inställning.

Boken är både underhållande och lite trist med delvis sega partier. De kapitel som utspelade sig i nutid var jag mest förtjust i då det var de som var roligast. Kapitlen som utspelade sig i dåtid kunde visserligen vara roliga, men jag tyckte att allt snack om politik blev för mycket till sist (jag är inte så mycket för politik som ni kanske förstår).
Det var mestadels det som gjorde att jag inte fastnade så mycket som jag önskat att jag hade gjort och dessutom trodde att jag skulle göra.
Fast å andra sidan så har jag läst en del recensioner på andra bokbloggar som inte heller tyckte att boken var jättebra.

Av karaktärerna har jag helt klart minafavoriter, Allan (hundraåringen) och Gunilla (eller med andra ord "Den sköna"). Det var de karaktärer jag fastnade mest för. Inte för att jag inte gillade Benny, Julius, Bosse eller Kriminalkommissarie Aronsson exempelvis, för det gjorde jag, men Allan och Gunilla var de mest intressanta och roliga karaktärerna.
Ärligt talat så älskar jag att Gunilla har en tendens att svära jämt och ständigt, det gör henne helt enkelt till den roliga karaktär hon är.
Allan gillar jag för att han är intressant och har varit med och rest i princip överallt, t.ex så har han vandrat över Himalaya, varit med under andra världskriget och träffat Einstein (eller tja, åtminstone hans brorsa).

Kort och gott så är det en bok jag är glad över att ha läst, men tyvärr inte någon ny favorit pga allt politiksnack och sega partier. Fast det är en bok som skulle kunna uppskattas av alla åldrar, det måste jag hålla med om!
Dessutom är det ett plus i kanten då man får sig en liten historielektion då och då...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Har du en bok som du tycker jag måste läsa? Eller är du ett förlag som vill ge mig ett recensionsex? Eller vill du kanske bara säga hej?
KOMMENTERA!

Jag svarar på ALLA kommentarer, acceptera dock att jag kommer slänga dåliga kommentarer och spam...

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...