Vinnarna

Titel: Vinnarna
Författare: Fredrik Backman
Genre: Fiction, contemporary
Sidor: 750 sidor
Förlag: Forum förlag
Serie: Björnstad #3
Utgivningsår: 2021
Originaltitel: Vinnarna
Övrigt: Utläst 15 juni 2022

Handling: Det har gått två år sedan allt som ingen vill tänka på hände, alla har försökt gå vidare men något med den här delen av skogen låter oss aldrig riktigt göra det. Vi är en stad med sorg i hjärtat och våld i luften, vi älskar sagor med lyckliga slut men innerst inne visste vi nog alltid att det här inte var en sådan. Det börjar med en storm, den här gången, och slutar med en eld. Någon som har varit borta länge är på väg hem. Någon begravs. Någon blir kär, någon drömmer om NHL och någon drömmer om hämnd. Någon sover rygg mot rygg med sin bästa vän, någon försöker laga sitt äktenskap och någon försöker rädda sina barn. Någon hatar, någon slåss, någon tar ett skjutvapen och går mot en ishall. Allt vi kämpat för kommer inte överleva, alla vi älskar kommer inte bli gamla.

Så vad är en familj? En hockeyklubb? Ett samhälle? De är summan av våra val. Vad är vi redo att offra för att skydda dem?

Allt. Bara allt.

Omdöme: Förhoppningen om att kunna dra ut på boken så länge som möjligt gick i stöpet omgående och istället fann jag mig sittandes fastklistrad vid sidorna tills gryningen ankom med fåglarna kvittrandes. Helt omedvetna om vad jag just gått igenom. Om hur Backman ryckt ut mitt hjärta ur bröstkorgen och stampat det sönder och samman.

Med varsamt handlag skapar Backman karaktärer som är lätta att älska, men otroligt svåra att glömma. Han ger oss karaktärer att gråta med, heja på, förargas över och hoppas med. Varenda en av invånarna i Björnstad skildras med så mycket hjärta, insikt och lyhördhet på ett sätt som gör dem så levande och verkliga. Som att de sitter bredvid mig när jag läser och håller mig i handen. Backman skildrar med fingertoppskänsla och träffsäkerhet både det vackra och det fula med att vara människa och det är på samma gång drabbande, frigörande och hjärtskärande.

Precis som i sina tidigare verk använder sig Backman av upprepningar och förebud om vad som komma skall för att på ett simpelt men effektfullt sätt förtälja berättelsen om människorna i Björnstad. Vissa ogillar det, men jag älskar det. Denna saga om föräldraskap, vänskap och utanförskap. Om kärlek, hat och rädsla. Om att förlora, slåss och vinna. Om livet. Och trots att jag vet vad som väntar går det inte att sluta läsa när Backman knyter ihop säcken för att till sist nå det oundvikliga slutet jag bävat för så.

"Vinnarna" är det makalösa finalnumret i något som är en oförglömlig läsupplevelse, och visst, boken kanske är något lång, men jag njöt av att få spendera mer tid med karaktärerna jag har kommit att älska så innerligt. Jag har skrattat, gråtit, tappat andan, våndats och haft ont i hjärtat.

The Starless Sea

Titel: The Starless Sea

Författare: Erin Morgenstern
Genre: Fantasy, magisk realism

Sidor: 494 sidor
Förlag: Vintage
Serie: -
Utgivningsår: 2020
Originaltitel: The Starless Sea
Övrigt: Utläst 28 juli 2022

Handling: Doktoranden Zachary kommer över en underlig gammal bok som saknar författare på universitetsbiblioteket. Medan han bläddrar i boken stöter han på något märkligt; en berättelse som tycks handla om honom själv. Detta blir startskottet för hans besatthet av boken och dess ursprung, vilket leder honom in på en farofylld resa till The Starless Sea, den värld novellerna utspelar sig i.

Omdöme: Jag blev förälskad i den här boken omedelbart. Lika oförutsägbart och motståndslöst som när man snubblar över en trottoarkant man missat fanns. I orden, handlingen, miljöerna och karaktärerna.

Morgenstern skapar en högst stämningsfull atmosfär och fantasin vet inga gränser när hon med fina penseldrag målar upp otroligt levande karaktärer och miljöer som fullkomligt absorberar mig som läsare. Men allra vackrast är prosan. Poetisk, sagolik och lyrisk!

"The Starless Sea" är karaktärsdriven snarare än handlingsdriven och kryper i sakta gemak framåt, vilket jag i vanliga fall inte uppskattar. Men här ter det sig så perfekt. Jag förstår att det här inte är en bok för alla. Den är långsam, inte särskilt actionspäckad, och om du är ute efter en bok med den klassiska dramaturgin är det här antagligen inte din kopp te. Jag har ingen aning om varthän historien barkar när boken hoppar och slingrar sig mellan flera olika berättelser under läsningens gång, på ett sätt som stundtals förvirrar läsaren, men det gör mig inget. Frågorna hopar sig och det är så många lösryckta trådar jag väntar på ska virkas ihop till ett mästerverk. Och väntan var väl värd det. För konstverket blir något enastående vackert.

Jag blev fängslad av "The Starless Sea" från allra första sidan. Det är magiska bibliotek, hemliga sällskap och berättelser som kommer till liv. Det är ett kärleksbrev till alla litteraturälskare som törstar efter andra världar och en hommage till historieberättandet. Förvirrande, förtrollande och fulländat.

The Flatshare

Titel: The Flatshare
Författare: Beth O'Leary
Genre: Contemporary romance

Sidor: 394 sidor

Förlag: Quercus
Serie: -
Utgivningsår: 2018
Originaltitel: The Flatshare
Övrigt: Utläst 7 juli 2022

Handling: Tiffy Moore behöver ett billigt boende omedelbart. Leon Twomey jobbar nätter och är i desperat behov av pengar. Deras vänner tycker att idéen är fullständigt galen, men egentligen är det den perfekta lösningen i Londons tokdyra bostadsbubbla: Leon innehar lägenheten dagtid medan Tiffy jobbar, och på kvällarna och nätterna är den hennes.

Omdöme: Vilken uppfriskande, hjärtevärmande och färgsprakande berättelse som höll mig fängslad ända till slutet! Det skiftande berättarperspektivet hjälper inte bara berättelsen framåt, utan får också oss läsare att lära känna bägge karaktärerna på ett djupare plan. Till en början upplevde jag Tiffy som en överdrivet excentrisk karaktär och Leons oförmåga att använda sig av pronomen drev mig verkligen till vansinne, men med tiden kom jag att ömma för dem bägge två.

Den största behållning fann jag i de små gulliga post-it-lapparna som är startskottet för deras blomstrande vänskap. Den kittlande stämningen växer sig tätare i takt med att korrespondensen via lapparna fortskrider och deras relation växer varsamt fram. Realistiskt, pirrigt och alldeles bedårande.

O'Leary balanserar allt det glättiga med en stor dos svärta då berättelsen är förankrad i allvarligare ämnen så som psykisk misshandel, övergrepp och brister hos rättsväsendet. De tyngre bitarna ger historien ett djup som lyfter den till att vara mer än bara ännu en sockersöt rom-com i mängden. O'Leary belyser och förmedlar vasst den förödande effekt gaslighting kan ha, utan att glamorisera skadliga beteenden. Jag uppskattar den resa Tiffy gör, steg för steg.

"The Flatshare" är en udda och engagerande, om än ganska förutsägbar, roman som berättas med mycket hjärta och värme genom ett berättargrepp som väcker karaktärernas personligheter till liv. När boken är slut lämnas jag kvar med ett leende på läpparna och stark mersmak.

Grown

Titel: Grown

Författare: Tiffany D. Jackson
Genre: YA, contemporary, thriller

Sidor: 384 sidor
Förlag: Katherine Tegen Books
Serie: -
Utgivningsår: 2020
Originaltitel: Grown
Övrigt: Utläst 5 mars 2022

Handling: Enchanted Jones har länge närt drömmar om att bli en berömd sångerska och äntligen tar de fart när legendariske R&B-artisten Korey Fields upptäcker henne på en audition och tar henne under sina vingar. Korey lovar henne en framtid inom musiken, men snabbt dras Enchanted in i en maktrelation full av droger och misshandel. Bubblan spräcks när Enchanted vaknar upp med blodiga händer och inget minne av vad som skett kvällen innan. Vem dödade Korey Fields?

Omdöme: Som läsare kastas vi direkt in i mordmysteriet när Enchanted vaknar upp på mordplatsen utan minne av den gångna nattens händelser. Jackson drar effektivt med sig läsaren när hon i hög takt syr ihop berättelsen som växlar mellan nutid och dåtid och tillsammans med Enchanted får vi pussla ihop alla bitar för att få en bild av vad som faktiskt lett fram till mordet på Korey Fields. Det är fängslande, fartfyllt och rafflande, men framförallt skrämmande, himlaskriande och tankeväckande.

Med inspiration från händelserna kring R Kelly, skildrar Jackson skickligt och omsorgsfullt, utan att släta över det råa och hemska, hur Enchanted bit för bit bryts ned och blir allt djupare insnärjd i det övergrepp Fields utsätter henne för. Det blir så tydligt hur pengar och berömmelse används för att skapa obehag, väcka rädsla och tysta röster som så desperat försöker göra sig hörda. Mitt hjärta ömmar för Enchanted och alla andra offer när jag läser om hur hennes aspirationer och drömmar förvrids av en man som utnyttjar och manipulerar henne för egen vinnings skull.

Även om jag uppskattade historien och dess budskap så upplevde jag boken som lite splittrad. Alla delar gavs inte tillräckligt med utrymme för att göras rättvisa. Dessutom tyckte jag att slutet kom lite väl abrupt, som att författaren inte kunde knyta ihop säcken fort nog, och tvisten på slutet kändes lite tagen ur det blå. Det till trots så är det en högst aktuell, hård och ärlig historia om utsatthet, maktlöshet och misstro som stundtals fick mig att vilja krypa ur mitt eget skinn.

Paradiset

Titel: Paradiset

Författare: Abdulrazak Gurnah

Genre: Historical fiction
Sidor: 277 sidor
Förlag: Albert Bonniers förlag
Serie: -
Utgivningsår: 2020
Originaltitel: Paradise
Övrigt: Utläst 3 juni 2022

Handling: Tolvårige Yusuf skickas av sina fattiga föräldrar till kusten för att bo hos sin farbror Aziz, en förmögen köpman. Snart går det upp för den oskuldsfulle Yusuf att köpmannen inte alls är Yusufs farbror: i själva verket har han sålts som skuldslav av sin far. Genom Yusuf får vi uppleva ett Afrika präglat av stamstrider, vidskeplighet, sjukdomar och barnslaveri, men drömmaren Yusuf får också en skymt av paradisets portar.

Omdöme: Jag vet inte vad för litterärt mästerverk jag väntade mig när jag tog mig an årets nobelpristagare, men inte var det det här i alla fall. Med handen på hjärtat var jag nära att ge upp flera gånger om, men jag skulle prompt fortsätta läsa i hopp om att romanen skulle bättra sig. Det gjorde den aldrig.

Paradiset visar upp omvärlden genom ett barns nyfikna och oskuldsfulla ögon och för snabbt tankarna till Voltaires Candide. Vi förs till ett Östafrika i begynnelsen av kolonialismens och imperialismens intrång, rikt på folkslag, religiösa inriktningar och myter. En ung och naiv pojke ger sig ut på en strapatsfylld resa för att upptäcka världen och upplever under resans gång grymheter, fasor och sjukdomar, men också naturens skönhet och stöter på en rad särpräglade karaktärer, såväl illasinnade som vänliga. Tråkigt nog känner jag mig mest som en betraktare utifrån som aldrig lär känna Yusuf på djupet och blir därför heller inte särskilt emotionellt investerad i berättelsen.

Språket är avskalat och okonstlat, men absolut vackert. Och det här kan verka motsägelsefullt, men författaren lyckas med konsten att vara odetaljerat detaljerad. Ibland saknar jag mer ingående beskrivningar av karaktärer och miljöer, medan jag i andra stunder blir helt överröst av enligt mig irrelevant fakta som genast får mig att förlora uppmärksamheten.

Missförstå mig rätt. Verkets litterära kvaliteter är det inget fel på, Gurnah KAN skriva, och det är en intressant inblick i en värld, en kultur och en tid jag vet mycket litet om, men det är bara inte min kopp te. Tempot är alltför långsamt och jag förblir oengagerad i både handling och karaktärer. Snark.

Uppdrag Hail Mary

Titel: Uppdrag Hail Mary

Författare: Andy Weir
Genre: Science fiction
Sidor: 510 sidor
Förlag: Bookmark Förlag
Serie: -
Utgivningsår: 2021
Originaltitel: Project Hail Mary
Övrigt: Utläst 7 mars 2022

Handling: Ryland är ensam överlevande på det sista desperata uppdraget att försöka rädda jorden - om han misslyckas innebär det slutet för mänskligheten. Men det vet inte Ryland, för han vet ingenting. Inte ens vem han själv är.

Miljontals mil hemifrån, med endast två döda astronauter som medpassagerare, inser Ryland att han måste rädda sig själv, för att kunna rädda världen. Men först måste han ta reda på vem, eller kanske snarare vad, det är som plötsligt gör honom sällskap...

Omdöme: Uppdrag Hail Mary är inget actionspäckat, fartfyllt och utflippat rymdäventyr som sci-fi så ofta avskrivs som, utan snarare en stämningsfull och hoppfull berättelse om en astronaut strandsatt långt hemifrån som gör sitt yttersta för att kartlägga vem han är och vad som inträffat samtidigt som han lär känna den individ som han stött på i sitt sökande. Att använda sig av retrograd amnesi är ett skickligt berättargrepp av författaren som håller min nyfikenhet vid liv. Sammanvävt med tiden i rymden återvänder minnena från Rylands förflutna genom glimtar, vilket gör att berättelsen aldrig blir tråkig.

Ryland fastnade jag fort för. Mänsklig. Relaterbar. Kvick. Bristfällig på ett ödmjukt och ärligt sätt. Trots den mörka tillvaron ser han humorn i sin tröstlösa belägenhet och jag älskade att få bekanta mig med honom i takt med att han lär känna sig själv och sin omvärld på nytt.

Weir bygger upp en samtid som känns så skrämmande realistisk och minutiöst genomtänkt att jag flera gånger behövde nypa mig själv i armen för att påminna mig om att det inte är verkligt. För inte nog med att premissen är fängslande genialisk, den är också trovärdig och greppbar trots all kvantfysik och aerodynamik. Författarens entusiasm smittar av sig och naturvetenskapsnörden inom mig jublar.

Jag väntade mig inte alls den känslomässiga berg-och-dalbana boken bjöd med mig på. Det har skrattats, det har gråtits, det har gapats av förundran och ibland fann jag mig sittandes på soffkanten med hjärtat i halsgropen. Universums framtid står på spel och allt hänger på två varelsers samarbetsvilja, kreativa problemlösningsförmåga och den oväntade vänskap som plötsligt uppstår. Det är på samma gång fascinerande, klaustrofobiskt och alldeles hjärtskärande.

Dunkelstjärnan

Titel: Dunkelstjärnan

Författare: Joseph A. Davis (Tack för boken!)
Genre: Fantasy, middle grade
Sidor: 278
Förlag: Stevali Barn
Serie: Kampen om Tusenvärld #1
Utgivningsår: 2020
Originaltitel: Dunkelstjärnan
Övrigt: Utläst 18 januari 2021

Handling: Tolvåriga Julia märker direkt att någonting med hennes nya klasskamrat, flyktingpojken Kasir, inte stämmer. Men hon anar inte helt hur annorlunda han är förrän den ödesdigra natten de blir jagade av fruktansvärda levande skuggor.

Tillsammans med hennes lillebror Edvin och en mystisk gubbe som kallas för Trubaduren blir de tvungna att fly genom en magisk portal till Kasirs hemland. Det är en värld av gränslös skönhet där konst blir levande men där allt det vackra håller på att förstöras av skuggorna. Medan Julia och Edvin brottas med ett nytt språk, en ny kultur och okända faror upptäcker de att de har en hemlig koppling till Kasirs värld och att de kanske har makten att rädda den.

Omdöme: Dunkelstjärnan är en bok jag rent spontant vill trycka i näven på varenda unge. Inte bara för att det är en bladvändare till fantasy, utan också för att det är en medryckande berättelse fylld till bredden med lärdomar, insikter och medmänsklighet. Med träffsäkerhet avhandlar Davis tunga och brännande ämnen såsom alkoholism, syskonrivalitet, avundsjuka, fördomar och främlingsfientlighet, och väver på ett naturligt sätt in det i historien.

Även om Julia är en karaktär jag till en början ogillar starkt, kom jag att uppskatta den karaktärsutveckling hon genomgår. Hon besitter en del oattraktiva karaktärsdrag som stundtals får mig att gnissla tänderna av irritation, men dessa brister gör henne också mänsklig. Samtidigt är igenkänningsfaktorn hög när Julia desperat försöker passa in i sin omgivning och inte vill något annat än att bli sedd och hörd. Det är både roande, frustrerande och befriande att få följa Julias resa från hur hon först stör sig på allt som är annorlunda med Kasir, till hur hon sedan förstår honom mer och mer när hon själv slungas in i hans värld, där hon varken förstår språk, seder eller sociala koder. Tyvärr förblir resten av karaktärerna mest ytliga bekantskaper och jag kan bara hoppas på att jag får chansen att lära känna dem på ett djupare plan i nästkommande del av serien.

Med fina penseldrag målar Davis upp en färgsprakande och trollbindande värld där kreativitet och skapande står i fokus. Magisystemet är något alldeles unikt och jag älskar att författaren lyfter att våra olikheter, som skiljer oss åt från varandra, många gånger kan vara vår största styrka samt att alla är bra på något. Språket är enkelt och välanpassat för den tilltänkta målgruppen, men berikat med fina miljöbeskrivningar som gör berättelsen och dess omgivningar mer levande och det är lätt att hänga med på vad som händer.

Dunkelstjärnan är ett fartfyllt äventyr med en allvarlig underton, om tillhörighet och vänskap, om styrkan i uppmuntrande ord, om att tro på sig själv och om att känna ödmjukhet inför våra olikheter. Den perfekta boken för att läsas och diskuteras i mellanstadieklasser, men jag tror absolut att det finns något för alla att hämta i den här berättelsen, ung som gammal.

Strandläsning

Titel: Strandläsning

Författare: Emily Henry
Genre: Contemporary, romance
Sidor: 396 sidor
Förlag: Lavender Lit
Serie: -
Utgivningsår: 2020
Originaltitel: Beach Read
Övrigt: Utläst 21 september 2020

Handling: En romanceförfattare som inte längre tror på kärleken och en litterär författare som tappat inspirationen antar en utmaning som kan komma att förändra allt de tidigare trott om lyckliga slut.

Augustus Everett är en hyllad romanförfattare. January Andrews skriver bästsäljande romanceböcker. De är varandras raka motsatser. Faktum är att det enda de har gemensamt är att de bor grannar, i varsitt strandhus, och har drabbats av skrivkramp. Det vill säga tills de en kväll antar en utmaning: Gus ska tillbringa sommaren med att skriva något romantiskt och January ska skriva nästa stora amerikanska roman. Hon ska lära honom allt hon kan om romantiska komedier och han ska låta henne intervjua överlevare från en sekt. Inga problem. Båda kommer att skriva klart sina böcker och ingen kommer att bli förälskad. Inte alls.

Omdöme: Strandläsning måste ha varit en av förra sommarens mest omtalade böcker på svenska bookstagram och jag tror knappast att det kan ha undgått någon att mer eller mindre ALLA tycks ha älskat boken. Efter att ha läst hyllning efter hyllning är det svårt att ha annat än skyhöga förväntningar och då är det ju minst sagt som upplagt för besvikelse. Efter att ha läst den skulle jag verkligen inte säga att jag blev besviken, men heller inte totalt golvad.

Det som i första hand fångade mitt intresse, förutom hyllningskören, var konceptet med vadslagningen där två författare byter genre med varandra och därefter tävlar om vem som först får sin bok utgiven. Att läsa böcker som handlar om böcker måste väl vara varje boknörds våta dröm och i Strandläsning får vi göra en djupdykning i just livet som författare och ta del av allt ifrån skrivmaraton, ordräkningsmål, skrivkramp och deadlines. Författaren använder sig av ett skickligt konstgrepp genom att låta January och Gus skapa och bygga vidare på varandras berättelser, alltid med deras egen prägel, vilket speglar deras personligheter på ett otroligt effektivt sätt. Däremot upplever jag att vadet emellanåt hamnar lite i skuggan och rent av glöms av bland alla översvallande känslor. Jag hade så gärna velat läsa mer om författarskapet, själva utmaningen i sig och i synnerhet om January och Gus böcker.

January och Gus är verkligen varandras motpoler. Hon är den hopplösa optimisten som tror blint på kärleken och lyckliga slut. Han hatar allt vad kärlek innebär och har tappat tron på att den ens existerar. Samtidigt som jag gillar kontrasten är de också två vandrande klichéer med skeva världsbilder och stundtals ville jag bara ruska om dem. I synnerhet Gus hanterar situationer på sätt jag inte alltid förstår mig på och jag förargade mig konstant över att karaktärerna inte är helt transparenta med sina känslor för varandra. Något jag å andra sidan verkligen uppskattar är att January inte faller för den stereotypiska "långa mörka främlingen", utan för någon hon faktiskt känner sedan tidigare och dessutom inte gillade särskilt mycket inledningsvis. Jag njöt till fullo av dynamiken och framförallt munhuggningen mellan January och Gus och jag älskade att få se deras tidigare konkurrenskraftiga historia utvecklas till vänskap för att till sist växa till spirande kärlek. Sexuell spänning och rappkäftad humor finns det gott om och jag kom på mig själv med att fnissa åt deras käbbel mer än en gång. Några av bikaraktärerna fastnade jag lite extra för, särskilt knasiga moster Pete, bästisen Shadi som verkar vara en så stöttande och kärleksfull vän som jag önskar hade kunnat få ta lite större plats och till sist publicisten Anya vars sporadiska e-postmeddelanden fick mig att konstant dra på smilbanden.

Det faktum att både January och Gus har en hel del tungt bagage att släpa på ger ett tacksamt djup till berättelsen. För Strandläsning är inte bara en söt och fluffig romans, utan utforskar även sorg, förlusten av en närstående och svårigheten i att släppa taget och lita på andra. Feel good, precis som January säger, är inte alltid bara yta. Jag fann också diskussionerna kring "women's fiction" och vilken litteratur som räknas väldigt intressanta.

Strandläsning är en vacker och varm kärlekshistoria som får hjärtat att bulta lite extra snabbt. Henry målar skickligt upp strandstaden och jag kan riktigt känna sanden skava mellan tårna, fläkten av den ljumma brisen från havet och det varma solljuset smeka huden. Mittendelen är tyvärr väldigt seg och slutet knöts ihop aningen förhastat och är lite väl stereotypiskt filmiskt och tillrättalagt för min smak. Jag föll inte alls så pladask som många andra gjort, men trots en del skavanker är Strandläsning en mysig bok som gjord för att sträckläsas på sommarens varmaste dag eller i höstmörkret när du längtar extra mycket efter den ljuva sommaren.

Månadsrapport: Februari 2021

Lästa böcker i februari:

17. En stark nolla - Sara Lövestam

18. You Should See Me in a Crown - Leah Johnson

19. Heartstopper vol 2 - Alice Oseman

20. Heartstopper vol. 3 - Alice Oseman

21. Clap When You Land - Elizabeth Acevedo

22. Klubben - Matilda Voss Gustavsson

23. En oväntad förälskelse - Julia Quinn

24. The Invisible Life of Addie LaRue - V.E. Schwab

25. Get a Life, Chloe Brown - Talia Hibbert

Totalt antal lästa böcker: 9 st
Totalt antal lästa sidor: 3307 sidor

Goodreads Reading Challenge: 25/60

Antal lästa böcker på svenska: 3 st
Antal lästa böcker på engelska: 6 st
Antal påbörjade serier: 1 st
Antal avslutade serier: 0 st

Antal omläsningar: 0 st
Antal tegelstenar (över 500 sidor): 1 st
Antal kortisar (under 200 sidor): 0 st

Månadens bästa bok: Soooom jag älskar, fullkomligt älskar, The Invisible Life of Addie LaRue. En läsupplevelse som heter duga! Satt som klistrad vid sidorna med tårarna rinnandes och blev förtrollad och alldeles hänförd av det vackra språket. V.E. Schwab har på otroligt kort tid kommit att bli en av mina favoritförfattare <3

Månadens sämsta bok: Lika klurigt varje gång, meeeen Get a Life, Chloe Brown.

Största överraskning: Det landar på En stark nolla som var mycket mer träffsäker, uppfriskande och komisk än vad jag hade förväntat mig.

Största besvikelse: Skjut mig inte, för tyvärr faller månadens största besvikelse på Clap When You Land. Absolut inte för att jag på något sätt ogillade boken, utan mest för att jag nog hade förväntat mig på tok för mycket.

Sammanfattning av februari: Det blev en härlig blandning av litteratur - både högt och lågt. Precis så som jag vill ha det! Är särskilt tacksam över den resa Schwab bjöd med mig på och över att jag äntligen beslutade mig för att läsa Klubben som väckte en hel storm av känslor inom mig.

Planer inför mars: Mars lär bli en ganska ensidig månad eftersom Fantastikathon drar igång och mitt fokus främst kommer att ligga på just svensk fantastik. Dessutom startar min och Victorias stora kompisläsning av The Priory of the Orange Tree, vilket är en riktig bjässe till fantasy, men ooooj vad taggad jag är.

Hur gick er läsning i februari?

Mokadji - den gyllene stenens kraft

Titel: Mokadji - den gyllene stenens kraft

Författare: Mattias Olsson (Tack för boken!)
Genre: Fantasy
Sidor: 347
Förlag: Visto Förlag
Serie: -
Utgivningsår: 2019
Originaltitel: Mokadji - den gyllene stenens kraft
Övrigt: Utläst 17 januari 2021

Handling: Sirius och Erik är på väg till Egypten på en efterlängtad resa. Plötsligt störtar flyget mitt ute i öknen och de verkar vara de enda som överlevt. De hittas medvetslösa i vrakmassorna av en mystisk man med oförklarliga krafter. Han för dem med sig till en underlig plats där de vaknar upp fulla av frågor. De får veta att de hamnat i ökenriket i landet Mokadji, det enda riket som ännu inte drabbats av den onda härskarens mörker. Men vem är mannen med de mystiska krafterna? Hur länge kommer de att klara sig undan härskarens mörker? Kommer de någonsin komma hem igen? Och vad döljer sig egentligen bortom ökenrikets gränser?

Omdöme: Med stor uppfinningsrikedom skapar Olsson en otroligt genomtänkt och välarbetad fantasyvärld som jag ständigt törstar efter att få veta mer om. Jag kan inte låta bli att förundras över författarens gränslösa fantasi när vi under berättelsens gång möts av allt från folkslag som besitter fascinerande förmågor, förunderliga djur och varelser och häpnadsväckande platser. Världen, och i synnerhet djur och natur, målas upp med varsam hand men samtidigt med knivskarp precision och jag drömmer mig med lätthet bort till lummigt grönskande skogar, snövita grisher och vidsträckta sanddyner. Berättelsen framförs med underbar iver och entusiasm, men kan stundtals bli något överdetaljerad. Även om jag skulle vilja påstå att jag är en van fantasyläsare så hade jag ibland lite problem med alla namn när vi snabbt introducerades för ett stort antal personer och platser.

Äventyret sätter omgående av i rafflande fart och därefter håller spänningen i sig fram till den allra sista sidan. Faror, som skulle kunna sätta skräck i den mest våghalsige, lurar bakom varje hörn och det är aldrig en lugn stund i landet Mokadji. Författaren väver skickligt ihop flera parallella berättelser från andra delar av världen, vilket ger historien större komplexitet och effektivt markerar kontrasten mellan gott och ont.

Karaktärerna är sympatiska och lätta att tycka om, även om Erik tenderar att konstant överskuggas av Sirius och ibland känns det helt ärligt som att han endast finns med för att utgöra någon form av sällskap. För varje hjälte måste ju ha en sidekick? Jag hade också gärna velat veta lite mer om killarnas bakgrund och känner egentligen aldrig riktigt att jag får chansen att knyta an till dem på ett djupare plan. Det till trots så är vänskapsbandet mellan Sirius och Erik så starkt, innerligt och kravlöst att jag smälter inombords och jag ser gärna att författaren låter relationen ta större plats i kommande böcker.

Värt att nämna är också de fantastiskt vackra illustrationerna som pryder varje kapiteluppslag och den häftiga kartan som gör det enkelt att följa Sirius och Eriks resa. Jag blev genast förtrollad av Torbjörn Källströms svartvita och skuggfyllda illustrationer som är detaljerade, stämningsfulla och adderar ytterligare liv till berättelsen.

Mokadji är en medryckande magisk eskapad och passar som handen i handsken för alla äventyrslystna läsare som törstar efter fantasy. Det är en ganska klassisk saga, men med ett kreativt magisystem och egna element som helt klart gör boken till en imponerande debut. Jag ser fram emot att få hänga med Sirius och Erik på fler äventyr i landet Mokadji och väntar spänt på fortsättningen. Och som svar på din fråga, Mattias, så är det tajaveera jag bär inom mig!