onsdag 21 november 2012

De vassa tändernas skog

Författare: Carrie Ryan
Genre: Fantasy, kärlek, dystopi
Sidor: 333
Förlag: Styxx Fantasy (Tack för boken!)
Serie: De oheliga #1
Utgivningsår: 2011
Originaltitel: The Forest of Hands and Teeth
Översättare: Lisbet Holst
Övrigt: Passar åldern 12+


Handling: Marys värld är liten - en isolerad by mitt ute i skogen, omgärdad av stängsel. Stängslet är det enda som håller Mary och de andra byborna vid liv, för på andra sidan finns De vassa tändernas skog där de oheliga ständigt rör sig i jakt på mer människokött att infektera. Så har det varit i generationer och i byn har man satt upp enkla regler för att överleva: Man gör sin plikt och följer Systerskapets order. Allt annat är oviktigt. Mary kan ändå inte låta bli att drömma om världen utanför stängslet och det som kan finnas där, om havet som hon bara hört talas om och en gång sett på ett foto.
En dag bryter sig de oheliga igenom stängslet. På några minuter utplånas stora delar av byn och Mary flyr ut i skogen. Kampen för att överleva har börjat och snart måste Mary göra viktiga val - mellan dröm och plikt, mellan mannen hon älskar och mannen som älskar henne. Vad finns egentligen på andra sidan av den fruktansvärda skogen?

Omdöme: I början var jag lite tveksam till den här boken, jag hade hört blandade åsikter, både bra och dåliga, om den. Till slut bestämde jag mig för att läsa den så att jag kunde bilda en egen uppfattning om den. Ett ganska klokt val, tycker jag, med tanke på att jag gillade den.
Från början trodde jag att det skulle vara lite mer fantasy, men det visade sig att det var lite mer åt dystopi-hållet, fastän det var väldigt mycket fantasy.

Boken påminner lite om Hungerspelen eftersom att det är ganska lika miljöer och att det några som styr livet inne på "arenan", i det här fallet ett gäng nunnor.

Jag har väl inte direkt någon favorit bland karaktärerna, men Mary är nog den karaktär som jag gillar mest. Jag gillar att hon verkligen kämpar för att hennes dröm ska gå i uppfyllelse; att hon ska få se havet. Det får henne helt enkelt att verka mer levande. I stort sett tycker jag att Mary verkar vara en väldigt intelligent person, men just när det kommer till kärleken så beter hon sig konstigt, ologiskt och ofta väldigt själviskt. Men trots dessa brister så älskar jag att hon håller fast vid sina drömmer när alla andra tvivlar.
Trots att Carrie Ryan försöker få zombierna så läskiga som möjligt för oss läsare så blev jag lite besviken faktiskt. De var inte särskilt läskiga tyvärr, men vad gör det så länge hon inte beskriver löjligt i alla fall.

Jag gillar omslaget mycket, den gröna dimman (osäker på om det är dimma, men vad är det annars?), månen som lyser lite i bakgrunden och det krokiga och svarta trädet som avtecknar sig i månljuset. Bra jobbat för det omslaget, Styxx Fantasy! Jag har alltid gillat att kanterna på alla böcker från Styxx Fantasy är svarta, urläckert!

Nu, som ni säkert förstår, känner jag mig dragen till att läsa fortsättningen på denna zombieapokalyps.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Har du en bok som du tycker jag måste läsa? Eller är du ett förlag som vill ge mig ett recensionsex? Eller vill du kanske bara säga hej?
KOMMENTERA!

Jag svarar på ALLA kommentarer, acceptera dock att jag kommer slänga dåliga kommentarer och spam...

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...