onsdag 20 februari 2013

Rör mig inte!

Författare: Tahereh Mafi
Genre: Dystopi, science-fiction, kärlek
Sidor: 303
Förlag: B Wahlströms
Serie: Rör mig inte! #1
Utgivningsår: 2011
Originaltitel: Shatter Me
Översättare: Carina Jansson
Övrigt: Passar åldern 12-15 år.



Handling: Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig. Och så länge hon sitter inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller. Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en 17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg.

Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu.

Juliette tvingas välja: bli ett vapen i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot de.

Omdöme: Efter att ha hört mycket om boken en lång period har jag nu äntligen själv fått läsa den omtalade boken. Och självklart hade jag höga förväntningar (det får jag alltid när alla säger så mycket gott om en viss bok( det vet de flesta som läser min blogg) fast vem gör inte det?). Ibland kan det vara en nackdel då mina förväntningar väldigt lätt blir skyhöga, det är så lätt att  bli besviken då, och det ville jag verkligen inte riskera. Jag ville också vara en av de som älskade boken, och det slutade med att jag försökte dämpa mina förväntningar. Så vad tyckte jag om boken då?
Gaah, ge mig nästa del! Ja, det ser ut som att jag gillade den. Det var mycket tack vare slutet. I början var boken helt okej, inte jättebra men inte heller jättedålig. Jag blev liksom inte fast redan vid de första sidorna, som jag hade hoppats på. Men ju längre in i boken jag kom, desto mer gillade jag den.

I början, när jag ännu inte var så bekant med boken, blev jag lite förvirrad av den överstrukna texten, fast efter ett tag vande jag mig. Det är ju en särskild del av boken, och en väldigt speciell och häftig sådan. Det blir två olika betydelser när det är skrivet så, och språket gillar jag mycket.
Jag gillar verkligen Juliettes berättarröst, som är en väldigt viktig del av boken, och det är skönt att få en direktgång till hennes tankar och känslor. Juliettes tankar är nerskrivna på samma sätt som vi tänker. Det är svårt att förklara, men det är oftast korta meningar/tankar och de upprepas, vilket känns mer verkligt.

Tyvärr så kändes kärleksbiten inte särskilt trovärdig, men vacker är den. När jag tänker efter så är Adam lite av en stalker, han har ju iakttagit, planerat och sådant.
Och jag tycker inte heller att dystopivärlden är särskilt spännande som i andra dystopier jag läst, exempelvis "Divergent", Hungerspelen" och "Delirium". Egentligen så fick man inte veta så mycket om den, och varför de levde som de gjorde.

Det svenska omslaget tyckte jag inte så mycket om från början, men börjar gilla det mer och mer.

Kortfattat så är det en bok jag rekommenderar, men ha inte för höga förväntningar!


2 kommentarer:

  1. Jag tror att jag ska läsa den någon gång, de flesta verkar tycka att den är ganska bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör det, men som sagt, ha inte för höga förväntningar! :)

      Radera

Har du en bok som du tycker jag måste läsa? Eller är du ett förlag som vill ge mig ett recensionsex? Eller vill du kanske bara säga hej?
KOMMENTERA!

Jag svarar på ALLA kommentarer, acceptera dock att jag kommer slänga dåliga kommentarer och spam...

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...