onsdag 13 januari 2021

Verschwindigus

Titel: 
Verschwindigus
Författare: David Teschner
Genre: Spänning, mystery
Sidor: 107
Förlag: Ekström & Garay (Tack för boken!)
Serie: -
Utgivningsår: 2020
Originaltitel: Verschwindigus
Övrigt: Utläst 7 januari 2021

Handling: I en kvarglömd portfölj på en bro hittas en novell med titeln Verschwindigus. Författaren är försvunnen. Novellen väcker oanat intresse när oväntade familjeförhållanden rullas upp och dröm blandas, bokstavligt talat, med verklighet i denna spänningsroman som berättas med en stark inre röst.

Omdöme: Verschwindigus. Hittepåtyska för "att försvinna". En titel som stämmer extremt bra in på boken och dess något luddiga gräns mellan vad som äkta och vad som är hittepå kring ett ytterst märkligt försvinnande. Här svävar berättelsen mellan dröm och verklighet på ett sätt som gör det svårt att skilja på vad som är vad. Boken berättas som genom en alkoholdimmig slöja där allt inte riktigt når fram till läsaren. Tyvärr begick jag misstaget att läsa för fort och kände mig därför konstant vilsen. Som att jag missat något. Efter ett överraskande slut blir jag lämnad kvar med en hjärna som går på högvarv och alla mina hur, varför och vem förblir obesvarade.

Tonen är poetisk, filosofisk och existentiellt ifrågasättande. Om ett träd faller i skogen när ingen hör - låter det då? Språkmässigt är det vackert och målande, men är också ganska repetitivt. Allting utspelar sig innanför pannbenet på huvudkaraktären och är en mörk djupdykning i det mänskliga sinnet. Jag uppfattar huvudpersonen som väldigt beräknande och känslokall, men samtidigt är det en person som tänker, reflekterar och känner otroligt mycket. Det är ett upprepande sammelsurium av tankar, känslor och motiv som jag aldrig riktigt får grepp om. I kombination med den diffusa handlingen blir det i längden ganska tröttsamt. Så låt dig inte luras av sidantalet. Det är en kompakt och märkbart krånglig berättelse som får de 107 sidorna att kännas som långt fler.

Verschwindigus är unik i sitt slag. En surrealistisk berättelse som är både förvirrande, förvillande och frustrerande. En intensiv och oförutsägbar gordisk knut för läsare som är ute efter en utmaning som kräver reflektion, analys och läsarens fulla uppmärksamhet. Även om jag finner öppna slut intressanta så är det alltför mycket som lämnas oförklarat för min smak. Men något måste Teschner ha gjort rätt, för när boken är utläst vägrar den att lämna mina tankar.

"Försvinna, inte suddas ut, men gå upp i rök och sluta synas. Sluta göra fotavtryck, men ändå stå på fötterna." s. 7

"När blir man en mördare? När man tar livet av någon annan? Eller funderar på det enklaste sättet att göra det? Är det tanken på dådet eller själva dådet som avgör?" s. 46

"Har man det alltid i sig? Är det medfött, redan skapat och därmed omöjligt att undkomma, eller går det att som en hund skaka sig loss från de äckliga lopporna? Eller far det runt i luften och drabbar oss slumpartat som virus?" s. 46

2 kommentarer:

  1. Vilken välskriven och välgenomtänkt recension! Så kul att läsa. Blev riktigt nyfiken på boken också! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla, vad glad jag blir!! Vercshwindigus är absolut en intressant bok att läsa, en riktig tankenöt :)

      Radera

Har du en bok som du tycker jag måste läsa? Eller är du ett förlag som vill ge mig ett recensionsex? Eller vill du kanske bara säga hej?
KOMMENTERA!

Jag svarar på ALLA kommentarer, acceptera dock att jag kommer slänga dåliga kommentarer och spam...

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...